Dagens citat ut Brené Brown

"Det är bättre att promenera i 20 minuter än att inte springa 5 km."

Sjukt bra ju!

Men så trött jag blir...

Dorotea Pettersson har lyckats kapa medierna med sin "5 AM"-rörelse de senaste dagarna inför tidsomställningen. Tanken är tydligen att gå upp kl 5 på morgonen så att man hinner med allt det där man inte hinner annars, motion, planering av dagen och kunskapsinhämtning.

Jag blir så trött... inte behöver vi stressa en timme till om dagen. Och inte är lösningen på den stress vi känner att vi sover mindre och planerar oss till döds en timme till. Om du har för mycket att göra - bestäm dig då för att göra mindre!

Igår hade vi kalas här hemma för en familjemedlem. Istället för att gå upp tidigt och springa omkring hela förmiddagen som en skållad råtta så nöjde vi oss med köpekakor och satt istället i lugn och ro vid lunchbordet med kaffe och en liten kaka. Barnen drog fram block och pennor och var helt plötsligt väldigt kreativa och skrev lappar och satte upp runt i huset för att skapa en bana åt oss... och sen kom gästerna och då fikade vi och hade precis hur trevligt som helst, fast kakorna kom direkt från Ica.

Jag älskar att baka och fixa kalas på olika sätt. I den bästa av världar bjuder jag gärna på 15 sorters hembakat i ett perfekt städat hem. Men att dra ner på kraven handlar också om att välja bort det om är roligt, och prioritera lugn och ro, återhämtning och samvaro med familjen istället för att skrika åt barnen som bråkar när mamma står i köket och bakar en aldrig så god kaka medan pappa stressat försöker få hemmet i toppskick.

Inte god nog, bara nog

Jag plöjer på i Mod att vara sårbar och tänker en del när jag läser. Jag har skaffat en liten anteckningsbok som jag skriver ner saker i, och det underlättar mycket att fästa tankar på papper. Kanske också en bra grej med att blogga?

Min nya fundering handlar om begreppet "good enough", som jag ju också använder mig av. fritt efter Brené Brown så tänker jag att det egentligen inte är ett så bra begrepp eftersom det inte frigör oss från ett av grundproblemen, nämligen vårt extrema fokus på prestation. Good enough betyder egentligen bara att man flyttar runt lite på vart på prestationsskalan som man duger till. Den bästa av mödrar skulle ju aldrig i livet låta barnen äta på snabbmatsrestaurang (faktum är att hennes barn inte ens vill äta på sådana ställen), men en mamma som är good enough kan faktiskt låta telningarna gå in där några gånger om året vid särskilda tillfällen.

Och på det viset fortsätter vi att leva med föreställningen om att vårt människovärde är baserat på våra prestationer och hur väl de lever upp till någon sorts facit. Men kanske är ditt värde som mamma, som, hustru som människa inte mätbart mot antalet kycklingnuggets ditt barn inmundigar under sin uppväxt...?

Vad är det med den här resevurmen egentligen?

I många kretsar är, kanske hela vårt samhälle, är "prylar" per definition fult och "upplevelser" per definition någonting fint. Det kan man ju resonera en hel del om (hur vet man vad som är vad till exempel?), men en sak som alltid får mig att fundera är lite extra är det här med hur alla hyllar resandet. Jag känner ett behov av att förtydliga att jag inte menar att kasta skit på någons personliga dröm, den är ju självklart lika riktig och meningsfull som någon annans. Jag undrar bara lite om den här konsensusen som verkar finnas?

Varför är det så fint och riktigt att resa, och så fult och sunkigt att köpa grejer? Jag kan absolut komma på vissa resor som är bättre än vissa prylar. Det finns ju olika typer av resor som särskilt bidrar t.ex. till fattigare länders inkomster och bidrar med resurser till värdefulla projekt om t.ex. naturbevarande. Sådana resor kan säkert också vara utvecklande för en själv. Man kan ju jämföra det med att årligen lägga tusenlappar på dåligt producerade kläder från kedjorna som man kanske knappt gillar och ännu mindre använder.

Å andra sidan är ju väldigt många resor extrema klimatbovar. Det finns få saker en privatperson kan ta sig för som är sämre för miljön än att flyga. Två veckor på ett internationellt komplex i Thailand där vinsterna pyser rakt ut ur landet är knappast vare sig själsligen utvecklande (om man nu inte har en pytteliten själ från början) eller bidragande till något allmänt välstånd i världen.  Man kan ju jämföra det med att istället lägga pengarna på rättvist och ekologiskt producerade kläder (jo, det finns faktiskt).

Varför skulle det per definition vara sämre (klimatmässigt och själsligt) att lägga 10 000 kr på att köpa sällskapsspel och spela dem med sina vänner, än att tillbringa 10 dagar i valfri europeisk storstad?

Vilka är de där stora själsliga upplevelserna man gör på allt sitt tjusiga resande? Hur många lär verkligen känna en människa med andra livserfarenheter på sin långweekend i Barcelona eller sin roadtrip längs den amerikanska västkusten? (Och varför inte bara prata med den som sitter bredvid dig på bussen hemma i Sverige?). Trillar kunskaperna om världens tillstånd liksom bara in med mai-taien, eller hade det rentav blivit mer kunskap och insikter genom en lånebok från biblioteket?

Nog är det spännande och roligt att resa, men min övertygelse är att det per definition vare sig är bättre för planeten eller mer själsligt utvecklande än att konsumera prylar här hemma vid. Om du verkligen vill göra en insats så skänker du ditt överskott till lämpligt välgörande ändamål och så lägger du de där två veckorna på volontärarbete hemmavid. Fast det är ju så dåligt som statussymbol i dagens Sverige. Funkar inte alls lika bra på kafferasten som "nej, gud, vi har slutat köpa en massa onödiga prylar som alla Svenssons gör, vi prioriterar upplevelser på våra resor istället".

Sårbarhetens kraft

Jag har köpt en ny bok, Mod att vara sårbar, av Brené Brown som är professor i sociologi och har forskat om skam och sårbarhet och hur man lever ett helhjärtat liv. Jag återkommer säkert i ämnet, för det är mycket intressant, men just nu kan jag i alla fall rekommendera hennes TED talk om saken:

Är det konstigt att man får ångest?

I en anda av kärleksfull vänlighet bestämde jag mig för att idag tar vi en riktig familjefredag. Jag brukar sluta tidigt på fredagarna, men idag behövde jag vara kvar på jobbet. Hämtning kl 17 på dagis, stressstressfredagspress. Så vi kom helt enkelt överens om att idag gör vi det enkelt för oss och köper hem pizza. Dessutom har jag bestämt mig för att inte kämpa så med mina barn hela tiden, så i torsdags köpte jag ett nytt Wii-spel och har suttit och spelat tillsammans med dem en stund varje dag. Min son älskar det. Han blir så glad och entusiastisk och kelen och uppskattar verkligen att få göra det tillsammans med oss.  Så i linje med det bestämde vi att istället för fredagsfilmen så tar vi och spelar en stund, hela familjen tillsammans. Jag känner mig oerhört pepp på upplägget!

Eftermiddag på jobbet.

Kollega 1: Så skönt det är med fredag. Fredagskvällar är ju riktigt härliga!
Jag: Ja, ikväll blir det kebabpizza och Super Mario!
Kollega 2: Usch. (Och så en utläggning om hennes medelklasskorrekta skaldjursfredagsplaner.)

Jag ångrar att jag inte fann mig och ifrågasatte henne. Men seriöst, vad är det för krav vi ställer på varandra hela tiden?

Good enough mamma?

Min KBT-person förklarade stress såhär: Upplevda krav delat med upplevd kontroll gånger socialt stöd. Jag har funderat en del på det och tycker att det ligger mycket i det. Jag har extremt höga krav på mig själv, det finns inte det jag inte kan göra till en "tävling" där jag måste vara bäst. Verkligen ingenting. Oftast matchar det där rätt så hyfsat med min upplevda kontroll, jag är de facto ganska bra på att lyckas med det jag tar mig för. En punkt där det inte går ihop för mig är mitt föräldraskap. Jag vill så förtvivlat gärna vara världens bästa mamma alla kategorier, men det funkar inte för mig... i någon sorts ingivelse gav jag mig på att försöka spalta upp vad en riktigt bra mamma är/gör, d.v.s. de krav jag ställer mig själv dagligen. Plötsligt blev det väldigt tydligt för mig varför jag inte riktigt får ihop det... Efter 5-7 minuter tröttnade jag på mig själv och av. Jag hade kunnat fortsätta.

Vara i tid till dagis, vara med på alla föräldramöten, ställa upp på föräldrarådet, ha en god kontakt med pedagogerna, vet vad alla dagisbarnen heter, hämta i tid, hämta tidigt, inte hämta sist, vara trevlig, köpa blommor, inte prata i telefon när man hämtar, det ska vara rena kläder, tillräckligt med kläder, stövlar, sandaler, mössa, vantar, tjocka vantar, galonisarna, de jävla fotbanden, byta fotband, byta dem igen, namna alla kläder, inte glömma bort att titta i torkskåpet, vara med lusse, vara med på avslutningen, man ska pyssla, läsa saga, vara ute varje dag för det är viktigt med frisk luft, spela spel och vara pedagogisk, inte se på tv, "mina barn ser nästan aldrig på TV", bara Barnkanalen får man titta på, man ska fredagsmys och se på film och äta popcorn, man ska inte se på TV, inte öta popcorn, "mina barn äter aldrig snask, dom tycker nog inte ens om det", man ska ha en ipad, barnen får inte ha ipaden mer än 10 minuter varannan dag, sådana appar har inte vi på vår ipad, man får inte spela TV-spel, man får inte spela det TV-spelet, man får inte spela för mycket TV-spel, man ska vara ute i alla väder, finns bara dåliga kläder, det är viktigt att barnen går på aktiviteter, man måste vara med på fotbollsträningen, man ska intressera sig för det som de är intresserade av, man ska lyssna och kommunicera och bara vara närvarande hela tiden, de ska äta fem måltider om dagen, frukost, mellis, lunch, mellis och middag, det får inte vara sockrad yoghurt, inte sockrade flingor, inte juice, bara fullkorn ska det vara, inte äta korv hela tiden, bara grönsaker, "mina barn älskar brysselkål, de äter det som godis", vegetariskt är nog det bästa, måste vara grönsaker till alla måltider, barn behöver två lagade mål mat om dagen, "vi äter inget socker hemma", godis bara på lördagarna, ekologisk, inte köpa någonting som inte är eko-reko, bäst är att köpa allting begagnat, måste titta på Tradera, får inte ha mjuka plastleksaker i badet, inte ha plastleksaker alls, allting borde vara i trä, fula gula nappar av naturgummi, moppa varje dag, ftalater och mjukgörare och alla gifterna i dammet i barnrummet, det säger Underbara Clara, inte köpa könsstereotypa kläder, måste gå på loppis, får tjejer ha rosa, fanjävlaskit min son gillar inte nagellack, måste vara genuskorrekt, varför vill inte mina ungar vara könsöverskridande, måste vara god mamma och förebild, får inte sunka ner mig, måste vara fräsch och pigg och glad, inte gå i mjukisbyxor och fett hår och äta choklad, måste jobba, vara god förebild, inte ha rosa, får mammor ha rosa, inte jobba mycket, måste jobba mycket, ingen kvinnofälla här inte, barn är glada om du är glad, ut med vännerna och drick vin, har ni inte barnvakt, har ni barnvakt, vi skulle aldrig ha barnvakt, när ska man ha barnvakt, måste ge dem goda kontakter med släktingarna, måste åka och hälsa på, inte ska vi väl ge dem mat som vi köper i affären, måste baka bröd, odla grönsaker, rulla köttbullar, måste plocka svamp och äpplen och lingon, inte köpa sylt och svamp när det finns i skogen, borde odla, tomater, gurkor, kål och rovor, barn förtjänar att gå ut i trädgården i plocka sina egna jordgubbar, morötter, körsbär, sticka strumpor, man ska sy själv, sticka själv, virka själv, baka alla kakorna, inte kan man köpa Ballerina, mamma jag vill ha en spidermantårta på mitt kalas, kan du göra en sådan, skattjakt ska det vara inte fiskedamm....