tag:blogger.com,1999:blog-35391663097936225772024-03-05T09:27:13.003+01:00Tant SviskonOm pyssel och papp, om mig och mitt och om alla möjliga bruna saker som tanter tycker om.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.comBlogger31125tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-83550346375018303242018-12-08T16:37:00.001+01:002018-12-08T16:37:30.119+01:00Brave Chef Brianna av Sam Sykes<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHS3jq_lpFURvqDYJZH_MSis4DzShu6P2Ex1RBosBye-j7EXEDbAqtePUuntKGJeMIXlhhFw2Q9iFuZ-9A4LXEivsaOVg6-bQRBLAOcXjXrToHWZ16xdNPL2sjdszcJVVOH8XNWNijL0c/s640/blogger-image-772830969.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHS3jq_lpFURvqDYJZH_MSis4DzShu6P2Ex1RBosBye-j7EXEDbAqtePUuntKGJeMIXlhhFw2Q9iFuZ-9A4LXEivsaOVg6-bQRBLAOcXjXrToHWZ16xdNPL2sjdszcJVVOH8XNWNijL0c/s640/blogger-image-772830969.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Dagens inlägg handlar om det här jättemysiga seriealbumet. Brianna, som är dotter till den världsberömde kocken, Sven Jakobsson, flyttar till Monster City för att öppna eget. Med sig har hon alla sina matlagningskunskaper och sina denoner. Väl där möter hon utmaningar, fiender, vänner och märkliga lagar och ingredienser. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Serien är jättefint ritad, precis i min smak och påminde mig lite om ett annat album, Moonstruck, av Grace Ellis. Båda har tjocka tjejer, monster och restaurangmiljö. Och jag gillar båda jättemycket. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag är väldigt förtjust i den här typen av serier med bra kvinnliga huvudroller och en fin beskrivning av relationer och utmaningar. Det är en speciell stämning, man tycker mycket om Brianna och fet hela gör mig på gott humör. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">4/5 sviskon</div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-46001572572529423892018-12-02T22:38:00.001+01:002018-12-02T22:38:37.319+01:00Pussel<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1faGi5wDpDrCTZWGQ5NsxFBOtu05alRFudhyphenhyphenqhyphenhyphengLL0eZwARgTwxycWUFKSfqpqrIFzOAROL-8rmqtLn1Nml9f5wFn3vPwesbl-R1F_M-Zq5yE-M5d7C95VuxIUFrfC7LHJ1MhvZP7Xo/s640/blogger-image--637441879.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg1faGi5wDpDrCTZWGQ5NsxFBOtu05alRFudhyphenhyphenqhyphenhyphengLL0eZwARgTwxycWUFKSfqpqrIFzOAROL-8rmqtLn1Nml9f5wFn3vPwesbl-R1F_M-Zq5yE-M5d7C95VuxIUFrfC7LHJ1MhvZP7Xo/s640/blogger-image--637441879.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Efter en ganska hektisk vecka med kurs på bortaplan och aktiviteter de andra kvällarna är det skönt att sitta vid matbordet med en kopp te och ett 1000-bitars-pussel. Det är en skön aktivitet som är fri från så mycket input utan ger rum för egna tankar och fritt filosoferande medan man rotar runt i lådan efter rätt bitar. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag köpte på mig en hög pussel i höstas, bland annat det här med en lite julig bild av en by på landet. Hittills är det inte lika bra som mina favoriter av märket Falcon. Det jag gillar med dem är att bilderna är så tydliga ända ner på pusselbitanivå. Man kan i princip plocka vilken bit som helst och se exakt vart den ska ligga Här är det mer misch-mash och många bitar ser ut att passa lika bra på vilket som helst av husen som i skogen. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpunHPt42Efa5umoN3ptAAbITwkaYq-d4tCA3_ORIaWoU7QtkALMY612WDjM-wFTRcuWpUBBNQNUvz8nSdTO9NbO3vpVFucYiMjhCaWxDiuJuxoZTWaYeHvVSZl5RU8SILIcPzm2h6F0I/s640/blogger-image--290976561.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpunHPt42Efa5umoN3ptAAbITwkaYq-d4tCA3_ORIaWoU7QtkALMY612WDjM-wFTRcuWpUBBNQNUvz8nSdTO9NbO3vpVFucYiMjhCaWxDiuJuxoZTWaYeHvVSZl5RU8SILIcPzm2h6F0I/s640/blogger-image--290976561.jpg"></a></div>En annan dag kanske jag tar en bild på mina favoriter för att illustrera skillnaden. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">2/5 sviskon för Castorland (än så länge)</div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-6586778577607605802018-11-25T16:00:00.001+01:002018-11-25T16:00:03.229+01:00But first, tea<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQsbS5k7ZNf0J4l9Mrz4i80z1wzAk5JIsb1x-E4aP3Ge6OR4iIp_1aweXfjMrqRjo2OjOw96ZKj6s7WeoV_dzRZr4nMr_ihAGrRKQYfU40b2EKWTPFn10aenXzOyDZfJoXptZGozQWzm4/s640/blogger-image-878645516.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQsbS5k7ZNf0J4l9Mrz4i80z1wzAk5JIsb1x-E4aP3Ge6OR4iIp_1aweXfjMrqRjo2OjOw96ZKj6s7WeoV_dzRZr4nMr_ihAGrRKQYfU40b2EKWTPFn10aenXzOyDZfJoXptZGozQWzm4/s640/blogger-image-878645516.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">En grej jag gillar är korsstygn. Jag broderade en hel del som barn och tonåring, många tändsticksaskar och bokmärken blev det till julklappar och födelsedagspresenter. Sedan kom jag ifrån det och tänkte inte på det på många år. Men för några år sedan tog jag upp det igen. Det är väldigt skönt och vilsamt att brodera korsstygn. Man behöver inte tänka så mycket, till skillnad från mer fritt broderi. Och prestationsångesten lyser med sin frånvaro för det är inget svårt alls att sy de små kryssen. Färger och mönster har någon annan valt åt en. Och inte ska man stoltsera med det på stan, som med stickningen. Nuförtiden finns det många fina och roliga mönster även för oss som inte är så förtjusta i gäss med hättor och småflickor med rosetter. Egentligen tycker jag mest om jättestor broderier som jag ska ha själv, för det blir vilsammast så. Men idag har jag gjort färdigt en mindre grej att ge bort. </div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-72174996703622765022018-11-24T19:20:00.000+01:002018-11-24T19:20:29.471+01:00GrinchenIdag var familjen på bio och såg Grinchen. En 3D-animerad film baserad på Dr Seuss klassiska saga/dikt. Det har tidigare gjorts film av Grinchen med Jim Carrey i huvudrollen. Den tyckte jag inte var något vidare (så har jag svårt för Jim Carrey också), men den här gillade jag! Den var väldigt fint animerad, och jag hade gärna suttit och tittat på alla de fina husen och julpyntet i Vemdalen en lång stund. Den var inte riktigt så hysterisk som en del barnfilmer kan vara, utan lagom mysig med lite slapstick-humor emellanåt.<br />
<br />
4/5 sviskonTant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-43859594456231890662018-11-22T20:45:00.003+01:002018-11-22T20:45:32.812+01:00Magic: The GatheringDagens bok är inte en bok utan ett kortspel. Magic: The Gathering,
eller bara Magic eller MTG, är ett samlarkortspel som funnits sedan
början av 90-talet. Man köper/samlar kort som man använder för att bygga
ihop en egen kortlek och så spelar man mot sina vänner och andra man
kan hitta. Det är väldigt populärt, det finns Magic-kvällar i många
städer, det finns proffs som turnerar i Magic, det finns
online-varianter, poddar, folk som streamar... you name it. Det finns
inte jättemånga tanter som håller på med Magic.<br />
<br />
Jag
hade vänner som höll på med detta på 90-talet och jag tyckte att det
verkade rätt kul, men det ansågs nördigare än nördigast och dessutom
kostade det en del pengar så jag började aldrig med det då, men minns
det med nyfikenhet. De senaste månaderna har två olika personer i min
närhet visat sig vara intresserade av Magic så då väcktes mitt intresse
igen. Numera är jag ganska obrydd om någon tycker att jag är en nörd och
jag har pengar så att jag kan lägga lite slantar på ett nytt intresse.<br />
<br />
Det
visar sig vara ganska komplicerat att börja med Magic, eftersom det är
ett komplext system och en stor community med många människor med mycket
åsikter. Det verkar mycket gå ut på att man ska ha kompisar som redan
spelar och lära sig av dem, eller möjlige skaffa sig kompisar som
spelar. Men som jag redan nämnt är det ganska ont om tanter i
Magic-världen (kvinnor överhuvudtaget faktiskt), så några kompisar har
jag liksom inte.<br />
<br />
Det första jag gjorde var att ladda
ner Magic Duels på min telefon. Det är en app där man kan spela dels mot
AI:n och dels mot andra. Den är gratis, och funkar rätt så bra. Det
finns tutorials man kan köra som går igenom olika koncept i spelet, och
man kan spela olika kampanjer. Det som inte är så bra är att det blir
väldigt litet på skärmen, och att det inte alltid känns helt logiskt hur
man gör olika saker. En tutorial lyckades jag aldrig med. Jag förstod
vad det var meningen att jag skulle göra men jag kunde inte räkna ut hur
appen ville att jag skulle göra det. Eftersom appen är gratis skulle
jag ändå rekommendera den. Jag kommer att fortsätta att skriva om Magic,
och nästa gång ska jag prata om att köpa Magic-kort.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-51404797292881047932018-11-20T20:50:00.001+01:002018-11-20T20:50:28.377+01:00Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_-YtFw96hsjkdzcWYAuc8JBYhP-g64FTGs4XrpFdHGzm9ir7xtQsQ9GHh1TpQXE6KyvvsezLuSRnWiOHYDiC7mJFKPokB5t40P42K1lcr8fjKzt3KyimXNlzty896R-ihznxfpJYPM30/s640/blogger-image-2096653282.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_-YtFw96hsjkdzcWYAuc8JBYhP-g64FTGs4XrpFdHGzm9ir7xtQsQ9GHh1TpQXE6KyvvsezLuSRnWiOHYDiC7mJFKPokB5t40P42K1lcr8fjKzt3KyimXNlzty896R-ihznxfpJYPM30/s640/blogger-image-2096653282.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Det blir mycket böcker här i min bruna blogg, men jag har läst en del de senaste dagarna. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">I höst har jag varit med i en bokcirkel på biblioteket som kallas biblioterapi. Tanken är väl att prata lite mindre om böckerna i sig och lite mer om vilka tankar om livet de väcker i den som läser. Vi är fem kvinnor (förstås) och jag är yngst. Som vanligt, jag är alltid yngst. Min man påstår att jag föddes medelålders. Den näst yngsta är i min mammas ålder. På något sätt har fokus i våra samtal blivit barn och moderskap. Och nu har vi läst den här boken som jag inte kände till sedan förut. Den förra boken var för övrigt Kejsaren av Portugallien. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Det är en finstämd bok om en kvinna som haft ett tufft liv. Uppväxt i ett fattigt land präglat av krig har hon fött och fostrat sina fem barn till ett modernt storstadsliv med universitetsutbildningar och resor jorden över. Men vem är hon själv egentligen? När hon försvinner spårlöst ställs frågan på sin spets. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Boken är välskriven och budskapet glasklart. Ta hand om de dina innan det är för sent. Kanske hade jag tyckt mer om den om jag inte varit så sugen på att slippa prata mer om relationen till barnen och barnbarnen och istället fokusera på det mer allmänmänskliga. Känner mig ironiskt nog lite trött på att man i en grupp med kvinnor som ska prata om livets stora frågor alltid fokuserar på moderskapet. Och vår sista bok blir en bok om att fokusera lite mindre på moderskapet och lite mer på människan. Passande i och för sig.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag ger den 3/5 sviskon. Det är en god bok men jag var inte speciellt förtjust i den. </div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-16502298319060139002018-11-19T21:02:00.001+01:002018-11-19T21:02:41.845+01:00The Helpless Doorknob av Edward Gorey<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvIMAPth002UVCYcUsP9sUQGVpevMUJs6NgalTpkMnfKqpUBWc1SIktVUvX_oK6hKu3p2RombZQx8VqKtyDnVme-nGh4Ab4aF1ZnPtgkVDwFgFgRdPDkUAaYuJJpdK4ImmQ7GBb0LxXoI/s640/blogger-image--1731920550.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvIMAPth002UVCYcUsP9sUQGVpevMUJs6NgalTpkMnfKqpUBWc1SIktVUvX_oK6hKu3p2RombZQx8VqKtyDnVme-nGh4Ab4aF1ZnPtgkVDwFgFgRdPDkUAaYuJJpdK4ImmQ7GBb0LxXoI/s640/blogger-image--1731920550.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Ikväll har jag roat mig en stund med den här... kortleken? Berättelsen? Spelet? Edward Gorey har ritat tjugo bilder och skrivit tjugo meningar om en grupp människor som börjar på A. Några är absurda, andra annorlunda och vissa direkt avskyvärda. Man blandar korten och läser igenom dem eller lägger ut dem på bordet och begrundar dem. Varför gömde Angus en citron bakom soffkuddarna? Var det därför Albert åkte till Peru? Och hur gick det för Angelas baby? Frågorna hopar sig. Svaren är vaga och mångtydiga och olika från gång till gång. Dock alltid underhållande. Och ingenstans nämns något dörrhandtag. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">4/5 sviskon</div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-53944270239912796542018-11-18T19:05:00.001+01:002018-11-18T19:06:15.619+01:00Aquicorn Cove av Katie O'Neill<div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjml3nTRf-afu-DeMwQ2Z_5BXBwwqw4tKMdO1bs8EwaNuVBkjvALBQ3vdLhs9NcQkdu3kSrnESDU2BCIbQcl4p3_d3w4UiOIVv45HwZOi43nXkjksS5R2_FT0bK4z3ZGpsG5ATbAiX5ias/s640/blogger-image-1641707768.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjml3nTRf-afu-DeMwQ2Z_5BXBwwqw4tKMdO1bs8EwaNuVBkjvALBQ3vdLhs9NcQkdu3kSrnESDU2BCIbQcl4p3_d3w4UiOIVv45HwZOi43nXkjksS5R2_FT0bK4z3ZGpsG5ATbAiX5ias/s640/blogger-image-1641707768.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Jag har läst Aquicorn Cove av Katie O'Neill, ett seriealbum som nog egentligen riktar sig till en yngre publik än medelålders tanter. Flickan Lana och hennes pappa åker till Aquicorn Cove där Lanas moster och de andra byborna röjer upp efter en stor storm. Allt eftersom får vi veta mer om Lana, om moster Mae och Lanas mamma samt om byns historia och dess hemligheter. Det är en bitvis dramatisk historia berättad på ett väldigt vackert sätt med mycket värme. Illustrationerna är fantastiska och jag tyckte mycket om berättelsen, även om sensmoralen är lite väl övertydlig och inte min favorit-poäng. Även om vi såklart måste ta hand om planeten och världshaven!</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">4/5 sviskon</div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-31295051066994504582018-11-17T15:32:00.001+01:002018-11-17T15:32:42.878+01:00Väcker liv i den här igenJag har blivit lite sugen på att väcka liv i den här bloggen igen. Mest som ett sätt att skriva om precis det jag en gång skrev som en underrubrik "om mig och mitt och bruna saker som tanter gillar". <div><br></div><div>Jag vill skriva om olika saker som jag gör och upplever, som ett sätt att hålla reda på dem för min egen skull och för andra att ta del av om de råkar gilla samma saker som jag. </div><div><br></div><div>Det kommer att bli handarbete, stickning och broderi, böcker och serier (alltså berättelser med bilder, inte sådana på TV), och en del spel, både kortspel, brädspel och dataspel. Får se hur det går!</div>Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-37201616545060553412015-01-05T16:54:00.003+01:002015-01-05T16:54:43.074+01:00TidningsprenumerationerEn av de sakerna som jag gärna vill ta sabbatsår från är konsumtion. <a href="http://notbuying.blogspot.se/" target="_blank">Köpstopp</a> känns som om det ligger i tiden. Jag är nog inte riktigt där, framförallt eftersom jag tenderar att må dåligt av alltför rigida idéer om hur jag ska vara och bete mig. Men jag vill gärna dra ner konsumtionen, kanske framförallt eftersom jag vill veta vad jag köper som jag faktiskt gärna vill ha och behöver, och vad som shoppas mest på slentrian. Jag ska skriva lite om vad jag gjort för att rensa bort onödig konsumtion.<br />
<br />
En sak jag gjort, som jag upplever har gjort stor skillnad, att jag slutat köpa och läsa tidningar. Förr prenumererade jag bl.a. på Elle, Allt om Mat och Sköna Hem i olika perioder och läste en hel del andra tidningar då och då. Tidningar som kanske Femina eller Drömhem & Trädgård. Jag försöker skippa den sortens tidningar helt numera, eftersom jag känner en väldigt stor konsumtionshets. Egentligen inte så mycket från sidorna som är märkta reklam, utan från resten. Väldigt många sidor handlar om nya produkter och även reportagen uppmuntrar till att köpaköpaköpa. "Åh vilken fin X, en sådan vill jag också ha!" Numera har jag ingen aning om vilka kollektioner som finns i butikerna, eller vad de senaste nyheterna på olika hyllor är, men det är faktiskt en sak jag inte saknar. Tidningarna i sig kostar dessutom en del, men där har jag inte skurit ner så mycket utan valt annat istället.<br />
<br />
En sak som jag i och för sig saknar när jag inte har tidningarna är ju läsningen som sådan. Jag prenumererar på Filter och så får jag ett par medlemstidningar, men den där lätta läsningen kan jag sakna. Jag läser mycket, men orkar inte alltid plocka upp en bok (och som småbarnsförälder är det inte alltid man har möjligheten att fördjupa sig i sin läsning så som en roman kräver). Numera händer det regelbundet att jag köper Allers. Inte så mycket för läsningen, även om den också glider ner, men för korsorden. Tidningen är billigare, den har inte alls samma konsumtionshets och korsorden räcker länge för mig. Dessutom blir man väl smartare av korsord? Win-win. Och så lite tant-poäng på det.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-50374593381313228642015-01-04T09:20:00.002+01:002015-01-04T09:20:24.444+01:002015 är mitt sabbatsårJag är mästare på nyårslöften (och höstterminslöften är jag ännu bättre på trots att skolan är avklarad för många år sedan). Och sm mycket i mitt liv så bryr jag mig inte så mycket om vad jag vill när jag avlägger mina högtidliga förklaringar, utan är helt fast i vad jag borde.<br />
<br />
Borde träna mer, borde äta nyttigt, borde vara ute mer, borde läsa mer god litteratur... och så går det ju som det går förstås, och stressen ökar eftersom jag både måstemåstemåste göra alla de där nyttiga sakerna, och inte orkarhinnervill och sen eftersom jag misslyckas och det är stress i sig att misslyckas, i alla fall för prestationsknarkande medelklassprinsessor.<br />
<br />
2015 är därför mitt enda nyårslöfte att säga nej till så mycket som möjligt. Jag har ett tag gått och längtat efter ett sabbatsår. Jag föreställer mig att jag på mitt sabbatsår skulle börja med att ligga på rygg och göra så lite som mänskligt möjligt, och så skulle jag ligga där tills jag upptäckte vad jag saknade. Tyvärr är inte min situation sådan att det är realistiskt inom den närmaste framtiden, så därför tänker jag mig en minimerad variant vid sidan av arbete, hushåll och familjeliv. Välja bort så många måsten-borden som bara möjligt, dra ner allting till en miniminivå och skapa utrymme i livet. Syftet? Är att skapa tid och möjlighet att faktiskt för en gång känna efter vad jag har lust med, vad jag längtar efter, vad jag vill. Att ge autopiloten en match, och kanske för första gången i livet fundera på vad jag har LUST med. Jag ska försöka skriva lite här om vad jag väljer bort och varför, och förhoppningsvis om vad jag väljer till.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-4296806307816309822014-12-08T20:31:00.002+01:002014-12-08T20:31:42.757+01:00Hata julklappar?Jag ser mycket hat på den s.k. julklappshysterin runtomkring nu. Det är lätt att haka på och stämma in i kören av upprörda röster som förfasar sig över konsumtion för konsumtionens skull och hur julhandeln år efter år slår nya rekord. Lätt att haka på och liksom tycka att det där med julklappar det är nästintill förkastligt, och den som köper minst vinner.<br />
<br />
Men som vanligt kan jag inte låta bli att tänka ett varv till. En gåva är något vackert. Att ta av sina egna resurser för att glädja en annan människa. Att visa omtanke om den man tycker om genom att unna den en guldkant i vardagen. Jag tror inte att det är julklapparna det är fel på, utan felet ligger i all den andra konsumtionen vi håller på med. Om vi inte unnade oss själva hela tiden. Om vi faktiskt nöjde oss med nog, och inte hela tiden krävde mer och mer och mer. Jag kan bara gå till mig själv. I år har jag dragit ner en hel del på min konsumtion. Det finns några saker jag längtar efter och kanske till och med "behöver". Men jag köper dem inte bums. Ingen omedelbar behovstillfredsställelse här inte. Istället önskar jag mig. Jag ger dem runt omkring mig möjligheten att glädja mig. Och jag önskar att fler av oss gjorde detsamma. För om vi inte så förtvivlat ansträngde oss för att proppa igen de där små hålen i tillvaron så fort de skymtade förbi, så kanske någon annan skulle kunna se dem och omsorgsfullt stoppa dem med omtanke, kärlek och en gåva?Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-72900405252878817002014-12-06T20:59:00.001+01:002014-12-06T20:59:46.229+01:00Dagens utmaningIdag har jag använt mina nya nätpåsar från Lapland Eco Store när jag handlade, istället för att ta engångspåsar till frukt och grönt. Dessutom utmanade jag mig själv lite extra och tog med burkar hemifrån och bad att få mitt pålägg från charken i dem istället för i en onödig påse som jag skulle slänga direkt jag kom hem. Det gick jättebra, tjejen tog helt enkelt mina burkar och lade ner korv och skinka!Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-43018940407207900882014-11-26T14:56:00.002+01:002014-11-26T14:56:42.146+01:00Den förbannade individualiseringenJag blir lite trött på alla individuella livsstilsprojekt som torgförs hårt av utförarna. I en sorts desperation som uppstod då vi slarvat med återvinning som därför tagit över i princip hela det rum vi förvarar den i så svor jag ve och förbannelse över förpackningsindustrin och började googlade. Hamnade i en snurra runt olika "Zero Waste"-bloggar och har glatt beställt ekologiska nätpåsar att forsättningsvis bära hem potatis och äpplen i. Men bortsett från det? Jomen, det visar sig ju att vi i Sverige är galet bra på att ta hand om våra sopor på ett något så när vettigt sätt, i alla fall om man jämför med USA (där förstås många av de här bloggarna bor). Och det genom att vi har lagstiftning och tar kollektivt ansvar. Hittade en engelsk blogg där jag fick lära mig att där finns det ingenstans att göra av sina aluminiumburkar om man inte samlar ihop ohemula mängder av dem och lyckas sälja dem till sin lokala skrotnisse. Något att tänka på när man sitter med sin klimatångest och ser Trash-is-for-tossers-tjejens glasburk med alla hennes sopor under ett halvårs tid.<br />
<br />
Hur som helst - alla ska vi förstås bidra, men det blir allra bäst om vi inte var och en måste ta fullt individuellt ansvar för allt vi gör utan om vi på en samhällelig nivå kan underlätta för alla medborgare att träffa rätt val utan att man måste bli aktivist på kuppen!<br />
<br />
(Nu återstår att se om jag kan få min lokala handlare att börja sälja torrvaror i bulk, hamstern/preppern i mig dör av avund över alla bilder på mason jars som fylls med bönor och mandlar! :-D) Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-24036833774494253152014-10-26T13:43:00.002+01:002014-10-26T13:43:33.480+01:00Dagens citat ut Brené Brown"Det är bättre att promenera i 20 minuter än att inte springa 5 km."<br />
<br />
Sjukt bra ju!Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-87602689289309134242014-10-26T10:28:00.002+01:002014-10-26T10:28:38.325+01:00Men så trött jag blir...<a href="http://dorro.se/" target="_blank">Dorotea Pettersson</a> har lyckats kapa medierna med sin "5 AM"-rörelse de senaste dagarna inför tidsomställningen. Tanken är tydligen att gå upp kl 5 på morgonen så att man hinner med allt det där man inte hinner annars, motion, planering av dagen och kunskapsinhämtning. <br />
<br />
Jag blir så trött... inte behöver vi stressa en timme till om dagen. Och inte är lösningen på den stress vi känner att vi sover mindre och planerar oss till döds en timme till. Om du har för mycket att göra - bestäm dig då för att göra mindre!<br />
<br />
Igår hade vi kalas här hemma för en familjemedlem. Istället för att gå upp tidigt och springa omkring hela förmiddagen som en skållad råtta så nöjde vi oss med köpekakor och satt istället i lugn och ro vid lunchbordet med kaffe och en liten kaka. Barnen drog fram block och pennor och var helt plötsligt väldigt kreativa och skrev lappar och satte upp runt i huset för att skapa en bana åt oss... och sen kom gästerna och då fikade vi och hade precis hur trevligt som helst, fast kakorna kom direkt från Ica.<br />
<br />
Jag älskar att baka och fixa kalas på olika sätt. I den bästa av världar bjuder jag gärna på 15 sorters hembakat i ett perfekt städat hem. Men att dra ner på kraven handlar också om att välja bort det om är roligt, och prioritera lugn och ro, återhämtning och samvaro med familjen istället för att skrika åt barnen som bråkar när mamma står i köket och bakar en aldrig så god kaka medan pappa stressat försöker få hemmet i toppskick. Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-41110639703890556982014-10-16T10:26:00.000+02:002014-10-16T10:26:22.203+02:00Inte god nog, bara nogJag plöjer på i Mod att vara sårbar och tänker en del när jag läser. Jag har skaffat en liten anteckningsbok som jag skriver ner saker i, och det underlättar mycket att fästa tankar på papper. Kanske också en bra grej med att blogga?<br />
<br />
Min nya fundering handlar om begreppet "good enough", som jag ju också använder mig av. fritt efter Brené Brown så tänker jag att det egentligen inte är ett så bra begrepp eftersom det inte frigör oss från ett av grundproblemen, nämligen vårt extrema fokus på prestation. Good enough betyder egentligen bara att man flyttar runt lite på vart på prestationsskalan som man duger till. Den bästa av mödrar skulle ju aldrig i livet låta barnen äta på snabbmatsrestaurang (faktum är att hennes barn inte ens vill äta på sådana ställen), men en mamma som är good enough kan faktiskt låta telningarna gå in där några gånger om året vid särskilda tillfällen.<br />
<br />
Och på det viset fortsätter vi att leva med föreställningen om att vårt människovärde är baserat på våra prestationer och hur väl de lever upp till någon sorts facit. Men kanske är ditt värde som mamma, som, hustru som människa inte mätbart mot antalet kycklingnuggets ditt barn inmundigar under sin uppväxt...?Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-16370923286650529372014-10-05T19:30:00.000+02:002014-10-05T19:30:01.138+02:00Vad är det med den här resevurmen egentligen?I många kretsar är, kanske hela vårt samhälle, är "prylar" per definition fult och "upplevelser" per definition någonting fint. Det kan man ju resonera en hel del om (hur vet man vad som är vad till exempel?), men en sak som alltid får mig att fundera är lite extra är det här med hur alla hyllar <i>resandet</i>. Jag känner ett behov av att förtydliga att jag inte menar att kasta skit på någons personliga dröm, den är ju självklart lika riktig och meningsfull som någon annans. Jag undrar bara lite om den här konsensusen som verkar finnas?<br />
<br />
Varför är det så fint och riktigt att resa, och så fult och sunkigt att köpa grejer? Jag kan absolut komma på vissa resor som är bättre än vissa prylar. Det finns ju olika typer av resor som särskilt bidrar t.ex. till fattigare länders inkomster och bidrar med resurser till värdefulla projekt om t.ex. naturbevarande. Sådana resor kan säkert också vara utvecklande för en själv. Man kan ju jämföra det med att årligen lägga tusenlappar på dåligt producerade kläder från kedjorna som man kanske knappt gillar och ännu mindre använder.<br />
<br />
Å andra sidan är ju väldigt många resor extrema klimatbovar. Det finns få saker en privatperson kan ta sig för som är sämre för miljön än att flyga. Två veckor på ett internationellt komplex i Thailand där vinsterna pyser rakt ut ur landet är knappast vare sig själsligen utvecklande (om man nu inte har en pytteliten själ från början) eller bidragande till något allmänt välstånd i världen. Man kan ju jämföra det med att istället lägga pengarna på rättvist och ekologiskt producerade kläder (jo, det finns faktiskt).<br />
<br />
Varför skulle det per definition vara sämre (klimatmässigt och själsligt) att lägga 10 000 kr på att köpa sällskapsspel och spela dem med sina vänner, än att tillbringa 10 dagar i valfri europeisk storstad?<br />
<br />
Vilka är de där stora själsliga upplevelserna man gör på allt sitt tjusiga resande? Hur många lär verkligen känna en människa med andra livserfarenheter på sin långweekend i Barcelona eller sin roadtrip längs den amerikanska västkusten? (Och varför inte bara prata med den som sitter bredvid dig på bussen hemma i Sverige?). Trillar kunskaperna om världens tillstånd liksom bara in med mai-taien, eller hade det rentav blivit mer kunskap och insikter genom en lånebok från biblioteket?<br />
<br />
Nog är det spännande och roligt att resa, men min övertygelse är att det per definition vare sig är bättre för planeten eller mer själsligt utvecklande än att konsumera prylar här hemma vid. Om du verkligen vill göra en insats så skänker du ditt överskott till lämpligt välgörande ändamål och så lägger du de där två veckorna på volontärarbete hemmavid. Fast det är ju så dåligt som statussymbol i dagens Sverige. Funkar inte alls lika bra på kafferasten som "nej, gud, vi har slutat köpa en massa onödiga prylar som alla Svenssons gör, vi prioriterar upplevelser på våra resor istället".Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-51242610302217557142014-10-04T22:33:00.000+02:002014-10-04T22:33:22.231+02:00Sårbarhetens kraftJag har köpt en ny bok, Mod att vara sårbar, av Brené Brown som är professor i sociologi och har forskat om skam och sårbarhet och hur man lever ett helhjärtat liv. Jag återkommer säkert i ämnet, för det är mycket intressant, men just nu kan jag i alla fall rekommendera hennes TED talk om saken:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/iCvmsMzlF7o?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-16750312795243343082014-10-03T18:52:00.002+02:002014-10-03T18:52:42.887+02:00Är det konstigt att man får ångest?I en anda av kärleksfull vänlighet bestämde jag mig för att idag tar vi en riktig familjefredag. Jag brukar sluta tidigt på fredagarna, men idag behövde jag vara kvar på jobbet. Hämtning kl 17 på dagis, stressstressfredagspress. Så vi kom helt enkelt överens om att idag gör vi det enkelt för oss och köper hem pizza. Dessutom har jag bestämt mig för att inte kämpa så med mina barn hela tiden, så i torsdags köpte jag ett nytt Wii-spel och har suttit och spelat tillsammans med dem en stund varje dag. Min son älskar det. Han blir så glad och entusiastisk och kelen och uppskattar verkligen att få göra det tillsammans med oss. Så i linje med det bestämde vi att istället för fredagsfilmen så tar vi och spelar en stund, hela familjen tillsammans. Jag känner mig oerhört pepp på upplägget!<br />
<br />
Eftermiddag på jobbet.<br />
<br />
Kollega 1: Så skönt det är med fredag. Fredagskvällar är ju riktigt härliga!<br />
Jag: Ja, ikväll blir det kebabpizza och Super Mario!<br />
Kollega 2: Usch. (Och så en utläggning om hennes medelklasskorrekta skaldjursfredagsplaner.)<br />
<br />
Jag ångrar att jag inte fann mig och ifrågasatte henne. Men seriöst, vad är det för krav vi ställer på varandra hela tiden?Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-40249746665668424062014-10-02T20:28:00.001+02:002014-10-02T20:28:04.002+02:00Good enough mamma?Min KBT-person förklarade stress såhär: Upplevda krav delat med upplevd kontroll gånger socialt stöd. Jag har funderat en del på det och tycker att det ligger mycket i det. Jag har extremt höga krav på mig själv, det finns inte det jag inte kan göra till en "tävling" där jag måste vara bäst. Verkligen ingenting. Oftast matchar det där rätt så hyfsat med min upplevda kontroll, jag är de facto ganska bra på att lyckas med det jag tar mig för. En punkt där det inte går ihop för mig är mitt föräldraskap. Jag vill så förtvivlat gärna vara världens bästa mamma alla kategorier, men det funkar inte för mig... i någon sorts ingivelse gav jag mig på att försöka spalta upp vad en riktigt bra mamma är/gör, d.v.s. de krav jag ställer mig själv dagligen. Plötsligt blev det väldigt tydligt för mig varför jag inte riktigt får ihop det... Efter 5-7 minuter tröttnade jag på mig själv och av. Jag hade kunnat fortsätta.<br />
<br />
Vara i tid till dagis, vara med på alla föräldramöten, ställa upp på
föräldrarådet, ha en god kontakt med pedagogerna, vet vad alla
dagisbarnen heter, hämta i tid, hämta tidigt, inte hämta sist, vara
trevlig, köpa blommor, inte prata i
telefon när man hämtar, det ska vara rena kläder, tillräckligt med
kläder, stövlar, sandaler, mössa, vantar, tjocka vantar, galonisarna, de
jävla fotbanden, byta fotband, byta dem igen, namna alla kläder, inte glömma bort att
titta i torkskåpet, vara med lusse, vara med
på avslutningen, man ska pyssla, läsa saga, vara ute varje dag för det
är viktigt med frisk luft, spela spel och vara pedagogisk, inte se på
tv, "mina barn ser nästan aldrig på TV", bara Barnkanalen får man titta
på, man ska fredagsmys och se på film och äta
popcorn, man ska inte se på TV, inte öta popcorn, "mina barn äter aldrig snask, dom tycker nog inte ens om det",
man ska ha en ipad, barnen får inte ha ipaden mer än 10 minuter varannan
dag, sådana appar har inte vi på vår ipad, man får inte spela TV-spel,
man får inte spela det TV-spelet, man får
inte spela för mycket TV-spel, man ska vara ute i alla väder, finns
bara dåliga kläder, det är viktigt att barnen går på aktiviteter, man
måste vara med på fotbollsträningen, man ska intressera sig för det som
de är intresserade av, man ska lyssna och kommunicera
och bara vara närvarande hela tiden, de ska äta fem måltider om dagen,
frukost, mellis, lunch, mellis och middag, det får inte vara sockrad
yoghurt, inte sockrade flingor, inte juice, bara fullkorn ska det vara,
inte äta korv hela tiden, bara grönsaker, "mina
barn älskar brysselkål, de äter det som godis", vegetariskt är nog det
bästa, måste vara grönsaker till alla måltider, barn behöver två lagade
mål mat om dagen, "vi äter inget socker hemma", godis bara på lördagarna,
ekologisk, inte köpa någonting som inte är
eko-reko, bäst är att köpa allting begagnat, måste titta på Tradera,
får inte ha mjuka plastleksaker i badet, inte ha plastleksaker alls,
allting borde vara i trä, fula gula nappar av naturgummi, moppa varje
dag, ftalater och mjukgörare och alla gifterna i
dammet i barnrummet, det säger Underbara Clara, inte köpa
könsstereotypa kläder, måste gå på loppis, får tjejer ha rosa,
fanjävlaskit min son gillar inte nagellack, måste vara genuskorrekt,
varför vill inte mina ungar vara könsöverskridande, måste vara god
mamma och förebild, får inte sunka ner mig, måste vara fräsch och pigg
och glad, inte gå i mjukisbyxor och fett hår och äta choklad, måste
jobba, vara god förebild, inte ha rosa, får mammor ha rosa, inte jobba
mycket, måste jobba mycket, ingen kvinnofälla här inte,
barn är glada om du är glad, ut med vännerna och drick vin, har ni inte
barnvakt, har ni barnvakt, vi skulle aldrig ha barnvakt, när ska man ha
barnvakt, måste ge dem goda kontakter med släktingarna, måste åka och
hälsa på, inte ska vi väl ge dem mat som vi köper i affären, måste baka bröd, odla grönsaker, rulla köttbullar, måste plocka svamp och äpplen och lingon, inte köpa sylt och svamp när det finns i skogen, borde odla, tomater, gurkor, kål och rovor, barn förtjänar att gå ut i trädgården i plocka sina egna jordgubbar, morötter, körsbär, sticka strumpor, man ska sy själv, sticka själv, virka själv, baka alla kakorna, inte kan man köpa Ballerina, mamma jag vill ha en spidermantårta på mitt kalas, kan du göra en sådan, skattjakt ska det vara inte fiskedamm....Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-62034618324418043322014-06-26T10:29:00.001+02:002014-06-26T10:29:42.013+02:00Fortsättning ekonomiSom jag skrev förut så har jag, liksom många andra antar jag, en hel del funderingar över livet. Egentligen är ju tid den enda resurs vi har, och i dagens samhälle är den på många sätt utbytbar mot pengar (men absolut inte på alla!). Har du lite tid och mycket pengar kan du betala andra för att städa ditt hem, tvätta dina kläder, bestämma vad du ska äta till middag och plocka ihop din matkasse, lägga upp din träning (men ännu inte träna åt dig!) och köpa dina kläder.<br />
<br />
Även på andra sätt är tid och pengar kommunicerande kärl. Jobbar man mycket får man (antagligen) mer pengar, men man har mindre tid. Går man ner i arbetstid får man mer tid till annat, men mindre pengar att röra sig med. Jag antar att det gäller att hitta balansen som man själv trivs med. Är arbetet verkligen det enda man brinner för, så kanske det är vettigt att lägga all sin vakna tid på det och istället betala sig ifrån saker man tycker är dötrista.<br />
<br />
Själv funderar jag en del på det där... arbetet är inte det enda jag brinner för. Jag trivs mycket bra med mitt jobb, det har många poänger, men jag arbetar för att leva, inte tvärtom. Jag har många andra intressen som jag skulle vilja ägna mer tid åt. Framförallt vill jag ha tid att ta det lite lugnare, att dra ner tempot. En uppenbar fråga som inställer sig handlar ju då om hur mycket pengar jag behöver för att leva ett schysst liv. Istället för att slentrianmässigt göra av med allt som kommer in, och då självklart uppleva att jag egentligen skulle behöva arbeta ännu mer, så kan en ökad medvetenhet om pengar och konsumtion göra att jag ser vilket utrymme det finns t.ex. för att arbeta mindre, eller för att köpa andra saker som är viktigare för mig.<br />
<br />
Som jag skrivit förut så känns inte modellen med passiva inkomster och early retirement extreme som något för mig. Däremot så finns ju många andra möjligheter. Jag har för avsikt att jobba deltid så länge jag har rätt till det, d.v.s. i vart fall tills min yngsta är 12. Det är 9 år kvar. Mitt yrke har ganska begränsade möjligheter när det gäller att starta eget, och arbetsmarknaden ser egentligen väldigt homogen ut. Min yrkesgrupp förväntas helt enkelt jobba så mycket det behövs för att dra runt verksamheten (eller som det så fint heter: förtroendearbetstid), men det utesluter inte att det kan finnas möjligheter att fortsätta arbeta deltid även därefter. Slantar på banken ger också möjligheter till tjänstledigheter i framtiden, t.ex. för att studera. Det ger möjligheter till inköp/uppgraderingar av fastigheten för att underlätta för hobbys och intressen.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-2209368212185244142014-06-23T20:27:00.000+02:002014-06-23T20:27:24.885+02:00Producent vs konsumentTänk så mycket tid vi lägger på vår konsumtion. Vi arbetar för att dra in pengar, och resterande tid är en stor jakt på den riktiga prylen att lägga våra slantar på. Vi gör marknadsundersökningar, läser tidningar och magasin, läser bloggar och tester, vi går i affärer, vi ser reklam på TV, diskuterar med vänner och partners om vi behöver ditten och datten, vilken pryl som är bäst, om vi är nöjda med våra prylar och så vidare i all oändlighet.<br />
<br />
Ta upp en diskussion med dina bekanta om vad de saknar för produkter, och de kommer att kunna hålla på i timmar. Våra liv styrs helt och hållet av vår konsumtion. Vi uttrycker oss genom våra konsumtionsval. Vi äter det som producenterna erbjuder, och vi sörjer när våra favoritprodukter försvinner ur sortimentet för att vi saknar dem och det vi uttryckte genom dem. Våra favoritrecept kräver kryddor och blandningar från specifika märken, och gud nåde den som köper hem ketchup av fel märke, för den går ju bara inte att äta.<br />
<br />
Jag är så trött på all den där konsumtionen. Jag vill leva ett liv där jag själv har makten över det som är viktigt för mig. Jag drömmer om att producera mina egna råvaror för att laga den mat jag tycker om. Jag drömmer om att sy mina egna kläder, dreja mina egna skålar och tälja mina egna smörknivar. Jag vill inte att mitt liv ska styras av om marknaden uppfattar mina önskningar och tankar som kommersiellt gångbara. Jag vill vara producent, och inte konsument.<br />
<br />
Det är en stor del av vad mitt goda liv handlar om. Tid och ork att odla, att tälja, att sy, att baka och safta och torka och frysa in. Att inte jaga runt i butiker och på internet efter den riktiga smörkniven eller grytsleven utan att fatta min yxa och min kniv och istället gå ut i skogen, sätta mig ner i lugn och ro och låta mina händers kunskap ge mig det jag vill ha. Det här vill jag ha plats för i mitt liv. Kunskap är makt. Och då menar jag inte kunskapen om vilket innehak som just nu serverar den godaste hipsterburgaren och vilken kedja som säljer klänningar i en modell som passar mig, utan kunskapen om att laga den mat som passar min mun och kunskapen om att själv forma de plagg som passar min kropp och min smak.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-21891340867266722532014-06-22T21:16:00.002+02:002014-06-22T21:16:30.084+02:00Vad är det goda livet då?<a href="http://spardiet.blogspot.se/">Snålcoachen</a> undrade i en kommentar på mitt förra inlägg om inte det här skulle handla om sparande och vad jag i så fall har som mål med mitt sparande. Egentligen tror jag inte att det handlar så mycket om just sparande för min del. Jag funderar en del på vad som är viktigt i livet och vad jag vill prioritera. Om jag gjort rätt val och om jag gör rätt val. En sak vet jag säkert och det är att det där som ekonomibloggarna jag läser strävar efter, att spara ett större kapital och investera det aktivt i t.ex. aktier för att sedan leva av det - det är absolut ingenting för mig. Av olika anledningar tror jag.<br />
<br />
Den första, och den överlägset viktigaste, är att jag knappast kan komma på något jag är mindre intresserad av i livet än att placera pengar i aktier. Att följa börsen, att räkna på "bra bolag", att uppskatta värden... hua. Hellre fortsätter jag på mitt (utmanande och meningsfulla) arbete livet ut, än att tvingas lägga timmar av mitt liv på något jag finner fullkomligt ointressant.<br />
<br />
Den andra är att jag ogillar hela konceptet och finner det på något sätt djupt omoraliskt. Jag ska försöka förklara. Om man nu hyser åsikten att dagens samhälle är skevt uppbyggt. Vi arbetar för mycket för att konsumera ännu mer så att vi inte har tid med det vi verkligen vill göra. Konsumtionen är skadlig för våra egna liv, för vår planet och bidrar till orättvisa i världen. Om det är vad vi tror, och jag tror att jag tror det, hur ska vi då göra för att försöka skapa ett bättre liv? Ett svar är ju då att man ska dra ner sin egen konsumtion och vänja sig vid att leva sparsamt. Det ska man då helst göra i hemlighet så att inte folk märker det, för då blir det så pinsamt allting. Sedan ska man spara alla sina pengar och investera dem i ett system som är beroende av att alla andra (eller i alla fall en klar majoritet av alla andra) inte fattar galoppen utan fortsätter i det orättvisa och skadliga systemet. För det är väl rätt självklart att om hela västvärlden skulle dra ner sin konsumtion till mindre än hälften än vad den är idag, bo i billiga hyresrätter, cykla överallt, bara äta egenodlade rovor och njuta av naturupplevelser... då blir det inga vinster i börsbolagen som kan delas ut till aktieägarna. Och då faller ju liksom tanken helt.<br />
<br />
Så vad handlar det om då, mitt sparande? Tja, det handlar nog om vad jag investerar min tid i. Jag har saker jag vill göra i livet, och för det behöver jag dels tid och dels pengar. På något sätt handlar det om att fundera på balansen däremellan. Vad vill jag göra med de där pengarna? Vad skulle jag <b>kunna</b> göra för de där pengarna? Och för att komma fram till svaret på den frågan är det ju väsentligt att fråga sig <b>hur mycket</b> pengar jag egentligen har tillgängligt. Och det beror ju på en mängd saker, som det finns massor att säga om. Men det fortsätter jag med en annan gång.Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3539166309793622577.post-6285643072642641542014-05-20T21:21:00.000+02:002014-05-20T21:21:08.062+02:00Nu lever du och nu och nu och nuMen inte sedan. Många snålbloggar handlar om någon form av ekonomiskt oberoende. <a href="http://frivid42.com/">Fri vid 42</a> ska sluta jobba vid 42 och andra som <a href="http://familjenfri.se/">Familjen Fri</a> och <a href="http://agamintid.blogspot.se/">ägamintid</a> skriver om ekonomiskt oberoende och känner sig inspirerade av rörelser som Early Retirement Extreme och Mr Money Moustache. Min tolkning av det hela är att man jobbar som en gnu, lever supersnålt och bävrar ihop pengar tills man kan leva på kapitalet någon gång mellan 40 och 50. Jag känner stor sympati med viljan att hoppa av rått-rejset och ägna mer tid åt det vi själva väljer och mindre tid åt det vi måste (eller tror oss måste) för att få in livets nödtorft. Vad jag inte riktigt begriper är varför inte göra det nu? Varför sen?<br />
<br />
Många av de bloggar jag läser har 1. goda inkomster och 2. barn. Enligt lag har alla som har barn under 8 år rätt att gå ner till 75% i arbetstid. Är du t.ex. statligt anställd sträcker sig rätten ända tills ditt barn är 12 år gammalt. Därutöver har du rätt att vara ledig på hel- eller deltid för studier om du nu vill förkovra dig i något för dig närliggande ämne.<br />
<br />
Även om du inte därutöver har en ovillkorlig rätt till deltid så kan du alltid fundera över dina anställningsvillkor. En väninna till mig går på timmar, och accepterar sällan mer än omkring 60-70% för hon vill göra annat. En annan väninna har haft en träff med den berömda väggen, och har tillsammans med sin arbetsgivare bestämt att hon ska jobba deltid för att inte hamna där igen.<br />
<br />
Vi lever nu och nu och nu. Ingen vet vad som händer imorgon, om fem år eller om tio år. Varför lägga all den här tiden på heltidsarbete om du inte måste? Eller är drömmen om total frihet så stark att det är värt att jobba heltid tills barnen är så stora att de inte vill träffa dig längre?Tant Sviskonhttp://www.blogger.com/profile/15417651397588231310noreply@blogger.com4