Jag blir lite trött på alla individuella livsstilsprojekt som torgförs hårt av utförarna. I en sorts desperation som uppstod då vi slarvat med återvinning som därför tagit över i princip hela det rum vi förvarar den i så svor jag ve och förbannelse över förpackningsindustrin och började googlade. Hamnade i en snurra runt olika "Zero Waste"-bloggar och har glatt beställt ekologiska nätpåsar att forsättningsvis bära hem potatis och äpplen i. Men bortsett från det? Jomen, det visar sig ju att vi i Sverige är galet bra på att ta hand om våra sopor på ett något så när vettigt sätt, i alla fall om man jämför med USA (där förstås många av de här bloggarna bor). Och det genom att vi har lagstiftning och tar kollektivt ansvar. Hittade en engelsk blogg där jag fick lära mig att där finns det ingenstans att göra av sina aluminiumburkar om man inte samlar ihop ohemula mängder av dem och lyckas sälja dem till sin lokala skrotnisse. Något att tänka på när man sitter med sin klimatångest och ser Trash-is-for-tossers-tjejens glasburk med alla hennes sopor under ett halvårs tid.
Hur som helst - alla ska vi förstås bidra, men det blir allra bäst om vi inte var och en måste ta fullt individuellt ansvar för allt vi gör utan om vi på en samhällelig nivå kan underlätta för alla medborgare att träffa rätt val utan att man måste bli aktivist på kuppen!
(Nu återstår att se om jag kan få min lokala handlare att börja sälja torrvaror i bulk, hamstern/preppern i mig dör av avund över alla bilder på mason jars som fylls med bönor och mandlar! :-D)
