torsdag 26 juni 2014

Fortsättning ekonomi

Som jag skrev förut så har jag, liksom många andra antar jag, en hel del funderingar över livet. Egentligen är ju tid den enda resurs vi har, och i dagens samhälle är den på många sätt utbytbar mot pengar (men absolut inte på alla!). Har du lite tid och mycket pengar kan du betala andra för att städa ditt hem, tvätta dina kläder, bestämma vad du ska äta till middag och plocka ihop din matkasse, lägga upp din träning (men ännu inte träna åt dig!) och köpa dina kläder.

Även på andra sätt är tid och pengar kommunicerande kärl. Jobbar man mycket får man (antagligen) mer pengar, men man har mindre tid. Går man ner i arbetstid får man mer tid till annat, men mindre pengar att röra sig med. Jag antar att det gäller att hitta balansen som man själv trivs med. Är arbetet verkligen det enda man brinner för, så kanske det är vettigt att lägga all sin vakna tid på det och istället betala sig ifrån saker man tycker är dötrista.

Själv funderar jag en del på det där... arbetet är inte det enda jag brinner för. Jag trivs mycket bra med mitt jobb, det har många poänger, men jag arbetar för att leva, inte tvärtom. Jag har många andra intressen som jag skulle vilja ägna mer tid åt. Framförallt vill jag ha tid att ta det lite lugnare, att dra ner tempot. En uppenbar fråga som inställer sig handlar ju då om hur mycket pengar jag behöver för att leva ett schysst liv. Istället för att slentrianmässigt göra av med allt som kommer in, och då självklart uppleva att jag egentligen skulle behöva arbeta ännu mer, så kan en ökad medvetenhet om pengar och konsumtion göra att jag ser vilket utrymme det finns t.ex. för att arbeta mindre, eller för att köpa andra saker som är viktigare för mig.

Som jag skrivit förut så känns inte modellen med passiva inkomster och early retirement extreme som något för mig. Däremot så finns ju många andra möjligheter. Jag har för avsikt att jobba deltid så länge jag har rätt till det, d.v.s. i vart fall tills min yngsta är 12. Det är 9 år kvar. Mitt yrke har ganska begränsade möjligheter när det gäller att starta eget, och arbetsmarknaden ser egentligen väldigt homogen ut. Min yrkesgrupp förväntas helt enkelt jobba så mycket det behövs för att dra runt verksamheten (eller som det så fint heter: förtroendearbetstid), men det utesluter inte att det kan finnas möjligheter att fortsätta arbeta deltid även därefter. Slantar på banken ger också möjligheter till tjänstledigheter i framtiden, t.ex. för att studera. Det ger möjligheter till inköp/uppgraderingar av fastigheten för att underlätta för hobbys och intressen.

måndag 23 juni 2014

Producent vs konsument

Tänk så mycket tid vi lägger på vår konsumtion. Vi arbetar för att dra in pengar, och resterande tid är en stor jakt på den riktiga prylen att lägga våra slantar på. Vi gör marknadsundersökningar, läser tidningar och magasin, läser bloggar och tester, vi går i affärer, vi ser reklam på TV, diskuterar med vänner och partners om vi behöver ditten och datten, vilken pryl som är bäst, om vi är nöjda med våra prylar och så vidare i all oändlighet.

Ta upp en diskussion med dina bekanta om vad de saknar för produkter, och de kommer att kunna hålla på i timmar. Våra liv styrs helt och hållet av vår konsumtion. Vi uttrycker oss genom våra konsumtionsval. Vi äter det som producenterna erbjuder, och vi sörjer när våra favoritprodukter försvinner ur sortimentet för att vi saknar dem och det vi uttryckte genom dem. Våra favoritrecept kräver kryddor och blandningar från specifika märken, och gud nåde den som köper hem ketchup av fel märke, för den går ju bara inte att äta.

Jag är så trött på all den där konsumtionen. Jag vill leva ett liv där jag själv har makten över det som är viktigt för mig. Jag drömmer om att producera mina egna råvaror för att laga den mat jag tycker om. Jag drömmer om att sy mina egna kläder, dreja mina egna skålar och tälja mina egna smörknivar. Jag vill inte att mitt liv ska styras av om marknaden uppfattar mina önskningar och tankar som kommersiellt gångbara. Jag vill vara producent, och inte konsument.

Det är en stor del av vad mitt goda liv handlar om. Tid och ork att odla, att tälja, att sy, att baka och safta och torka och frysa in. Att inte jaga runt i butiker och på internet efter den riktiga smörkniven eller grytsleven utan att fatta min yxa och min kniv och istället gå ut i skogen, sätta mig ner i lugn och ro och låta mina händers kunskap ge mig det jag vill ha. Det här vill jag ha plats för i mitt liv. Kunskap är makt. Och då menar jag inte kunskapen om vilket innehak som just nu serverar den godaste hipsterburgaren och vilken kedja som säljer klänningar i en modell som passar mig, utan kunskapen om att laga den mat som passar min mun och kunskapen om att själv forma de plagg som passar min kropp och min smak.

söndag 22 juni 2014

Vad är det goda livet då?

Snålcoachen undrade i en kommentar på mitt förra inlägg om inte det här skulle handla om sparande och vad jag i så fall har som mål med mitt sparande. Egentligen tror jag inte att det handlar så mycket om just sparande för min del. Jag funderar en del på vad som är viktigt i livet och vad jag vill prioritera. Om jag gjort rätt val och om jag gör rätt val. En sak vet jag säkert och det är att det där som ekonomibloggarna jag läser strävar efter, att spara ett större kapital och investera det aktivt i t.ex. aktier för att sedan leva av det - det är absolut ingenting för mig. Av olika anledningar tror jag.

Den första, och den överlägset viktigaste, är att jag knappast kan komma på något jag är mindre intresserad av i livet än att placera pengar i aktier. Att följa börsen, att räkna på "bra bolag", att uppskatta värden... hua. Hellre fortsätter jag på mitt (utmanande och meningsfulla) arbete livet ut, än att tvingas lägga timmar av mitt liv på något jag finner fullkomligt ointressant.

Den andra är att jag ogillar hela konceptet och finner det på något sätt djupt omoraliskt. Jag ska försöka förklara. Om man nu hyser åsikten att dagens samhälle är skevt uppbyggt. Vi arbetar för mycket för att konsumera ännu mer så att vi inte har tid med det vi verkligen vill göra. Konsumtionen är skadlig för våra egna liv, för vår planet och bidrar till orättvisa i världen. Om det är vad vi tror, och jag tror att jag tror det, hur ska vi då göra för att försöka skapa ett bättre liv? Ett svar är ju då att man ska dra ner sin egen konsumtion och vänja sig vid att leva sparsamt. Det ska man då helst göra i hemlighet så att inte folk märker det, för då blir det så pinsamt allting. Sedan ska man spara alla sina pengar och investera dem i ett system som är beroende av att alla andra (eller i alla fall en klar majoritet av alla andra) inte fattar galoppen utan fortsätter i det orättvisa och skadliga systemet. För det är väl rätt självklart att om hela västvärlden skulle dra ner sin konsumtion till mindre än hälften än vad den är idag, bo i billiga hyresrätter, cykla överallt, bara äta egenodlade rovor och njuta av naturupplevelser... då blir det inga vinster i börsbolagen som kan delas ut till aktieägarna. Och då faller ju liksom tanken helt.

Så vad handlar det om då, mitt sparande? Tja, det handlar nog om vad jag investerar min tid i. Jag har saker jag vill göra i livet, och för det behöver jag dels tid och dels pengar. På något sätt handlar det om att fundera på balansen däremellan. Vad vill jag göra med de där pengarna? Vad skulle jag kunna göra för de där pengarna? Och för att komma fram till svaret på den frågan är det ju väsentligt att fråga sig hur mycket pengar jag egentligen har tillgängligt. Och det beror ju på en mängd saker, som det finns massor att säga om. Men det fortsätter jag med en annan gång.