onsdag 17 juli 2013

Hurra för bakmaskinen!

Sådärja, då har jag precis laddat min nya apparat för kvällen. I förrgår satte jag en grahamsdeg och vaknade på morgonen till doft av nybakat bröd. Det kändes riktigt fint. Brödet var en liten kub och det gick bra att pilla loss den lilla omröraren i botten. Det räckte till två dagars mackor i den här familjen, så nu har jag precis laddat den igen. Lite mer experimentellt den här gången, lite vetemjöl i botten och blandade grövre mjölsorter på toppen (lite graham, lite grovt rågmjöl och en skopa vetegroddar). Ska bli spännande att se hur det blir imorgon.

En sak jag funderar en del på är att fylla tiden med andra saker än konsumtion. Det är så himla lätt att bara glida iväg till något (o)lämplig köpcentrum en eftermiddag och glo på saker. Men varför? Sedan ungefär ett år tillbaka vägrar jag alla typer av glättiga tidningar. Det har helt klart inneburit att mitt köpsug blivit lägre. Dessutom vill jag undvika alla stressande ideal, både när det gäller min kropp, min klädsel och mitt hem. Jag är inte intresserad av att betala dyra pengar för att någon ska hålla upp ouppnåeliga idealbilder framför näsan på mig. Men, hur som. Dagen idag ägnades åt att åka till ett självplock och fylla en hink med jordgubbar. Barnen tyckte att det var helfestligt, och på eftermiddagen blev det fyra burkar jordgubbssylt och tre flaskor jordgubbssaft med vanilj, godaste saften som finns. Jag gillar det av flera anledningar. Barnen lär sig hur mat fungerar, vi gör något tillsammans som familj med ett gemensamt mål (sylt!), vi får äta/dricka riktigt bra grejer som smakar så som vi tycker om, och det blir lite speciellt när man äter söndagens rostade bröd och säger "det här är jordgubbarna som vi plockade". Dessutom blev det faktiskt till ett riktigt bra pris. Men det viktigaste tycker jag egentligen är aktiviteten som sådan, och vad vi inte gjorde istället. I brist på riktiga saker att göra fyller vi vår tid med lekar och hitte-på...

måndag 15 juli 2013

Bakmaskin inhandlad

I den eviga strävan efter Det Goda Livet och allt vad det innebär så kommer jag alltid fram till att jag vill arbeta lite mindre och lägga lite mer i tid i hemmet. Jag kommer att komma mer till det längre fram, men jag tror på det hela taget på att vi lägger för mycket tid på att arbeta för att tjäna pengar så att vi kan köpa saker/underhållning som vi inte hinner göra själva eftersom vi måste arbeta hela tiden. Ungefär så. Jag tror absolut inte att vi alla ska bli månskensbönder eller så, men vi kan alla välja bort en del arbete för annat i livet. För min del jobbar jag bara med hjärnan på dagarna och jag behöver vara mer praktisk för att kompensera och göra båda mina hjärnhalvor glada.

Jag skulle i och för sig gärna bli lite mer hemmafru och odla, sy och laga. Jag återkommer ständigt till att jag vill baka, men framförallt äta mer hembakt bröd. Köpebröd är dyrt, det innehåller ofta diverse märkligheter och det har ofta en konsistens jag inte är helt överens med. Jag är uppväxt på min mammas hembakta bröd och åt i princip aldrig köpebröd förrän jag flyttade hemifrån. Tyvärr är det då också så att jag hittills aldrig kommit igång med att regelbundet baka vårt bröd och jag har gått och fnulat lite runt det här med bakmaskin men inte kommit till skott. Hos Helen Holmberg såg jag att det var rea på en OBH Nordica-maskin på Ica Maxi, och jag lyckades idag komma över ett av de sista exemplaren i landet! Nu är tanken att vi i princip inte ska köpa bröd längre utan att bakmaskinen ska gå varm flera gånger i veckan. Jag ska testa mig fram till några bra varianter och sen är tanken att jag ska göra egna färdiga "mixer", så att det bara är att hälla i när brödet är slut. Ikväll sätter vi den första satsen, det ska bli väldigt spännande!

söndag 14 juli 2013

Men vad är egentligen rimligt?

Som så många andra lite i förtid åldrade 35-åringar har jag börjat fundera över Livet, och Meningen med Allting. Möjligen en förtida 40-årskris? Men det är nog inte så dumt att krisa lite ibland tänker jag. Kris är utveckling, ingen utveckling är stagnation och har möglet väl börja växa på en så är slutet nära.

Som så många andra så leder mina funderingar mig till att livet måste kunna vara mer än så här. Jag minns en ramsa från franskan i högstadiet, "métro, boulot, dodo", alltså, tunnelbana, jobba, sova. Eller som skalden (bonuspoäng till den som tar den) säger "äta, jobba, sova, dö". Jag är mer sugen på att gå och fiska, jag.

När man letar alternativ till den västerländska livsstilen så hamnar man lätt tillbaka i den västerländska livsstilen och letar efter en färdig lösning på burk. Man kan bli alternativ, survivalist, downshiftare, ekonörd. Man kan gå in för zombieapokalypsen, ERE (Early Retirement Extreme), frivillig enkelhet, köpstopp eller helt enkelt skapa sitt eget kungarike. Jag blir oftast förförd av de olika alternativen, deras riktning och självklarhet. Sen blir jag motvalls, och börjar käfta emot. Mest med mig själv. Men nu är tanken att skapa ordning i all den där förförelsen och motvallsheten och skapa mitt alldeles egna bruna tantkoncept som passar mig och mitt liv och mina tankar. För det är ju en sak som är saker, det koncept som högljutt bjuds ut till salu på gator och torg, det passar då rakt inte mig. I första hand för min egen skull, för att samla tankarna på ett ställe istället för att muttra dem rakt ut i luften, men kanske också i hopp om att hitta andra bruna tanter därute att diskutera med. Finns ni?