Producent vs konsument

Tänk så mycket tid vi lägger på vår konsumtion. Vi arbetar för att dra in pengar, och resterande tid är en stor jakt på den riktiga prylen att lägga våra slantar på. Vi gör marknadsundersökningar, läser tidningar och magasin, läser bloggar och tester, vi går i affärer, vi ser reklam på TV, diskuterar med vänner och partners om vi behöver ditten och datten, vilken pryl som är bäst, om vi är nöjda med våra prylar och så vidare i all oändlighet.

Ta upp en diskussion med dina bekanta om vad de saknar för produkter, och de kommer att kunna hålla på i timmar. Våra liv styrs helt och hållet av vår konsumtion. Vi uttrycker oss genom våra konsumtionsval. Vi äter det som producenterna erbjuder, och vi sörjer när våra favoritprodukter försvinner ur sortimentet för att vi saknar dem och det vi uttryckte genom dem. Våra favoritrecept kräver kryddor och blandningar från specifika märken, och gud nåde den som köper hem ketchup av fel märke, för den går ju bara inte att äta.

Jag är så trött på all den där konsumtionen. Jag vill leva ett liv där jag själv har makten över det som är viktigt för mig. Jag drömmer om att producera mina egna råvaror för att laga den mat jag tycker om. Jag drömmer om att sy mina egna kläder, dreja mina egna skålar och tälja mina egna smörknivar. Jag vill inte att mitt liv ska styras av om marknaden uppfattar mina önskningar och tankar som kommersiellt gångbara. Jag vill vara producent, och inte konsument.

Det är en stor del av vad mitt goda liv handlar om. Tid och ork att odla, att tälja, att sy, att baka och safta och torka och frysa in. Att inte jaga runt i butiker och på internet efter den riktiga smörkniven eller grytsleven utan att fatta min yxa och min kniv och istället gå ut i skogen, sätta mig ner i lugn och ro och låta mina händers kunskap ge mig det jag vill ha. Det här vill jag ha plats för i mitt liv. Kunskap är makt. Och då menar jag inte kunskapen om vilket innehak som just nu serverar den godaste hipsterburgaren och vilken kedja som säljer klänningar i en modell som passar mig, utan kunskapen om att laga den mat som passar min mun och kunskapen om att själv forma de plagg som passar min kropp och min smak.