Det blir mycket böcker här i min bruna blogg, men jag har läst en del de senaste dagarna.
I höst har jag varit med i en bokcirkel på biblioteket som kallas biblioterapi. Tanken är väl att prata lite mindre om böckerna i sig och lite mer om vilka tankar om livet de väcker i den som läser. Vi är fem kvinnor (förstås) och jag är yngst. Som vanligt, jag är alltid yngst. Min man påstår att jag föddes medelålders. Den näst yngsta är i min mammas ålder. På något sätt har fokus i våra samtal blivit barn och moderskap. Och nu har vi läst den här boken som jag inte kände till sedan förut. Den förra boken var för övrigt Kejsaren av Portugallien.
Det är en finstämd bok om en kvinna som haft ett tufft liv. Uppväxt i ett fattigt land präglat av krig har hon fött och fostrat sina fem barn till ett modernt storstadsliv med universitetsutbildningar och resor jorden över. Men vem är hon själv egentligen? När hon försvinner spårlöst ställs frågan på sin spets.
Boken är välskriven och budskapet glasklart. Ta hand om de dina innan det är för sent. Kanske hade jag tyckt mer om den om jag inte varit så sugen på att slippa prata mer om relationen till barnen och barnbarnen och istället fokusera på det mer allmänmänskliga. Känner mig ironiskt nog lite trött på att man i en grupp med kvinnor som ska prata om livets stora frågor alltid fokuserar på moderskapet. Och vår sista bok blir en bok om att fokusera lite mindre på moderskapet och lite mer på människan. Passande i och för sig.
Jag ger den 3/5 sviskon. Det är en god bok men jag var inte speciellt förtjust i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar