Brave Chef Brianna av Sam Sykes

Dagens inlägg handlar om det här jättemysiga seriealbumet. Brianna, som är dotter till den världsberömde kocken, Sven Jakobsson, flyttar till Monster City för att öppna eget. Med sig har hon alla sina matlagningskunskaper och sina denoner. Väl där möter hon utmaningar, fiender, vänner och märkliga lagar och ingredienser. 

Serien är jättefint ritad, precis i min smak och påminde mig lite om ett annat album, Moonstruck, av Grace Ellis. Båda har tjocka tjejer, monster och restaurangmiljö. Och jag gillar båda jättemycket. 

Jag är väldigt förtjust i den här typen av serier med bra kvinnliga huvudroller och en fin beskrivning av relationer och utmaningar. Det är en speciell stämning, man tycker mycket om Brianna och fet hela gör mig på gott humör. 

4/5 sviskon

Pussel

Efter en ganska hektisk vecka med kurs på bortaplan och aktiviteter de andra kvällarna är det skönt att sitta vid matbordet med en kopp te och ett 1000-bitars-pussel. Det är en skön aktivitet som är fri från så mycket input utan ger rum för egna tankar och fritt filosoferande medan man rotar runt i lådan efter rätt bitar. 

Jag köpte på mig en hög pussel i höstas, bland annat det här med en lite julig bild av en by på landet. Hittills är det inte lika bra som mina favoriter av märket Falcon. Det jag gillar med dem är att bilderna är så tydliga ända ner på pusselbitanivå. Man kan i princip plocka vilken bit som helst och se exakt vart den ska ligga   Här är det mer misch-mash och många bitar ser ut att passa lika bra på vilket som helst av husen som i skogen. 

En annan dag kanske jag tar en bild på mina favoriter för att illustrera skillnaden. 

2/5 sviskon för Castorland (än så länge)

But first, tea

En grej jag gillar är korsstygn. Jag broderade en hel del som barn och tonåring, många tändsticksaskar och bokmärken blev det till julklappar och födelsedagspresenter. Sedan kom jag ifrån det och tänkte inte på det på många år. Men för några år sedan tog jag upp det igen. Det är väldigt skönt och vilsamt att brodera korsstygn. Man behöver inte tänka så mycket, till skillnad från mer fritt broderi. Och prestationsångesten lyser med sin frånvaro för det är inget svårt alls att sy de små kryssen. Färger och mönster har någon annan valt åt en. Och inte ska man stoltsera med det på stan, som med stickningen. Nuförtiden finns det många fina och roliga mönster även för oss som inte är så förtjusta i gäss med hättor och småflickor med rosetter. Egentligen tycker jag mest om jättestor broderier som jag ska ha själv, för det blir vilsammast så. Men idag har jag gjort färdigt en mindre grej att ge bort. 

Grinchen

Idag var familjen på bio och såg Grinchen. En 3D-animerad film baserad på Dr Seuss klassiska saga/dikt. Det har tidigare gjorts film av Grinchen med Jim Carrey i huvudrollen. Den tyckte jag inte var något vidare (så har jag svårt för Jim Carrey också), men den här gillade jag! Den var väldigt fint animerad, och jag hade gärna suttit och tittat på alla de fina husen och julpyntet i Vemdalen en lång stund. Den var inte riktigt så hysterisk som en del barnfilmer kan vara, utan lagom mysig med lite slapstick-humor emellanåt.

4/5 sviskon

Magic: The Gathering

Dagens bok är inte en bok utan ett kortspel. Magic: The Gathering, eller bara Magic eller MTG, är ett samlarkortspel som funnits sedan början av 90-talet. Man köper/samlar kort som man använder för att bygga ihop en egen kortlek och så spelar man mot sina vänner och andra man kan hitta. Det är väldigt populärt, det finns Magic-kvällar i många städer, det finns proffs som turnerar i Magic, det finns online-varianter, poddar, folk som streamar... you name it. Det finns inte jättemånga tanter som håller på med Magic.

Jag hade vänner som höll på med detta på 90-talet och jag tyckte att det verkade rätt kul, men det ansågs nördigare än nördigast och dessutom kostade det en del pengar så jag började aldrig med det då, men minns det med nyfikenhet. De senaste månaderna har två olika personer i min närhet visat sig vara intresserade av Magic så då väcktes mitt intresse igen. Numera är jag ganska obrydd om någon tycker att jag är en nörd och jag har pengar så att jag kan lägga lite slantar på ett nytt intresse.

Det visar sig vara ganska komplicerat att börja med Magic, eftersom det är ett komplext system och en stor community med många människor med mycket åsikter. Det verkar mycket gå ut på att man ska ha kompisar som redan spelar och lära sig av dem, eller möjlige skaffa sig kompisar som spelar. Men som jag redan nämnt är det ganska ont om tanter i Magic-världen (kvinnor överhuvudtaget faktiskt), så några kompisar har jag liksom inte.

Det första jag gjorde var att ladda ner Magic Duels på min telefon. Det är en app där man kan spela dels mot AI:n och dels mot andra. Den är gratis, och funkar rätt så bra. Det finns tutorials man kan köra som går igenom olika koncept i spelet, och man kan spela olika kampanjer. Det som inte är så bra är att det blir väldigt litet på skärmen, och att det inte alltid känns helt logiskt hur man gör olika saker. En tutorial lyckades jag aldrig med. Jag förstod vad det var meningen att jag skulle göra men jag kunde inte räkna ut hur appen ville att jag skulle göra det. Eftersom appen är gratis skulle jag ändå rekommendera den. Jag kommer att fortsätta att skriva om Magic, och nästa gång ska jag prata om att köpa Magic-kort.

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Det blir mycket böcker här i min bruna blogg, men jag har läst en del de senaste dagarna. 

I höst har jag varit med i en bokcirkel på biblioteket som kallas biblioterapi. Tanken är väl att prata lite mindre om böckerna i sig och lite mer om vilka tankar om livet de väcker i den som läser. Vi är fem kvinnor (förstås) och jag är yngst. Som vanligt, jag är alltid yngst. Min man påstår att jag föddes medelålders. Den näst yngsta är i min mammas ålder. På något sätt har fokus i våra samtal blivit barn och moderskap. Och nu har vi läst den här boken som jag inte kände till sedan förut. Den förra boken var för övrigt Kejsaren av Portugallien. 

Det är en finstämd bok om en kvinna som haft ett tufft liv. Uppväxt i ett fattigt land präglat av krig har hon fött och fostrat sina fem barn till ett modernt storstadsliv med universitetsutbildningar och resor jorden över. Men vem är hon själv egentligen? När hon försvinner spårlöst ställs frågan på sin spets. 

Boken är välskriven och budskapet glasklart. Ta hand om de dina innan det är för sent. Kanske hade jag tyckt mer om den om jag inte varit så sugen på att slippa prata mer om relationen till barnen och barnbarnen och istället fokusera på det mer allmänmänskliga. Känner mig ironiskt nog lite trött på att man i en grupp med kvinnor som ska prata om livets stora frågor alltid fokuserar på moderskapet. Och vår sista bok blir en bok om att fokusera lite mindre på moderskapet och lite mer på människan. Passande i och för sig.

Jag ger den 3/5 sviskon. Det är en god bok men jag var inte speciellt förtjust i den. 

The Helpless Doorknob av Edward Gorey

Ikväll har jag roat mig en stund med den här... kortleken? Berättelsen? Spelet? Edward Gorey har ritat tjugo bilder och skrivit tjugo meningar om en grupp människor som börjar på A. Några är absurda, andra annorlunda och vissa direkt avskyvärda. Man blandar korten och läser igenom dem eller lägger ut dem på bordet och begrundar dem. Varför gömde Angus en citron bakom soffkuddarna? Var det därför Albert åkte till Peru? Och hur gick det för Angelas baby? Frågorna hopar sig. Svaren är vaga och mångtydiga och olika från gång till gång. Dock alltid underhållande. Och ingenstans nämns något dörrhandtag. 

4/5 sviskon